Från marinens morgonsup till torrlagd mäss

Alkohol

Publicerad 17 jun 2013

Norska marinens morgonbrännvin har ersatts av wienerbröd. Fanatiska nykterhetsmän har skadat kamratskapet ombord, skriver kommendörkapten T.K. Olafsen om supen som en gång i tiden ansågs skydda besättningen mot sjukdomar. Året är 1974.

Intressanta glimtar av huru synen på brännvinets nyttighet respektive skadlighet utvecklats i det militära ger kommendörkaptenen i.a. T. K. Olafsen, som i Norsk Tidskrift for sjøvesen 1973 beskriver marinens alkoholkonsumtion i tjänsten under äldre tider.

Författarens skildring kan sammanfattas i ett nötskal: i slutet av 1700-talet fick matroserna en morgonsup varje dag. Vid 1900-talets början förekom “officiell tilldelning” av en halva öl per person t.ex. vid kungens besök hos flottan. Men fanatiska nykterhetsmän – såsom Olafsen skriver – har ersatt detta med en tilldelning av tre wienerbröd till mans och mässarna har torrlagts, till stor skada för kamratskapet ombord.

Brännvinsbruket på örlogsfartygen motiverades med primitiva hygieniska förhållanden, dålig, enformig och salt kost. Brännvinet skulle, skydda manskapet mot sjukdomar och morgonsupen pigga upp de domnade livsandarna. Manskapet purrades kl. 4.45 på morgonen och efter bäddning ställde det upp sig för frukost; en klick smör, litet bröd och “1/16 pot” brännvin. Supen skulle drickas på stället, en del sparade den dock innanför kinden för senare bruk … Fram till år 1794 vankades frukostsup endast tre gånger i veckan, men fr.o.m. nämnda år varje dag, eftersom brännvinet visat sig ha god inverkan på hälsoläget ombord.

Under 1840-talet svepte en våg av nykterhetsiver över Norge. En måttlighetsförening, som grundades år 1844, skrev direkt till konungen och hemställde att marinens brännvinsranson måtte slopas. Förf. tror för sin del, att styrelsen skrev sin petition under avnjutande av en “mild toddy”. Styrelsen hade påstått, att det inom örlogsflottan rådde svår dryckenskap, en beskyllning som avvisades med harm, och bemöttes med att nykterhetsläget ombord på flottans skepp kunde tjäna folket i land som föredöme. Undersökningar visade nämligen, att många föredrog högre sold i stället för brännvinsransonen: på korvetten Nordstjernen, som 1844–45 hade en besättning om 225 man, valde 106 pengar i stället för brännvin.

Det blev i alla fall en större debatt med anledning av måttlighetsföreningens skrivelse. Det norska ölet kom i blickpunkten och konstaterades vara så dåligt, att det inte tålde längre tids lagring ombord, allra minst sommartid. Man föreslog spanskt och franskt billigt vin, talade om kaffe i stället för brännvin. Men kokning skulle kräva mera färskvatten än vad skeppen med sina små förvaringsutrymmen kunde medtaga. Ett annat förslag var att öka “brännvinspengen”, men detta skulle leda till, att ännu flere avstod från supen, till förfång för sin hälsa.

Redan år 1832, alltså före nykterhetsväckelsen, hade brännvinets hälsobringande verkan ifrågasatts i samband med en utredning om kosten inom örlogsflottan. “Ty vem kan förneka att det för hälsan och nykterheten är ett högst skadligt bruk, att förtära 1/16 pot brännvin, så gott som på fastande mage … ” – hette det bl.a. i utredningen, och det konstaterades vidare att även den nyktraste karl kan småningom bli drinkare på en sådan diet. Denna utredning visar enligt författarens åsikt att marinens officerare hade mera förståelse för nykterhetens främjande än måttlighetsföreningen, vilken förresten snart – tydligen på grund av sin mot marinen riktade anklagelse – miste en stor del av sina medlemmar. I samband med utredningen år 1832 noterades det även att danska marinen fick bröd och brännvin till frukost, samt tre gånger i veckan även sup till kvällsgröten.

Resultatet av alla diskussioner blev att “brännvinspengen” år 1846 ökades med 50 procent. Fyrtio år senare försvann brännvinet ur marinens vardagskost. I stället kom kaffe och te, samt i mathållningen den stora nyheten potatis. Ju mera förhållandena ombord på krigsfartygen förbättrades desto mera fick även ölet vika, för att i tidens fullbordan t.o.m. försvinna ur festbruk och, som redan sagts, ersättas med wienerbröd.

Alkoholpolitik vol 42: 56–57, 1974

popNAD gräver i arkiven. Vi kommer under sommaren och hösten att publicera artiklar från Nordic Studies on Alcohol and Drugs:s föregångare Alkoholpolitik.

FacebookXLinkedInEmailPrint