Finland införde gårdsförsäljning 1995, Norge gjorde detsamma 2012. Däremot har Sverige nyligen sagt nej till gårdsförsäljning, med motiveringen att det är allt för svårt att både hålla kvar Systembolaget och hålla sig på rätt sida om EU-rätten. PopNAD har kartlagt hur gårdsförsäljningen ser ut i Sverige, Finland och Norge.
Det svenska förslaget om att införa gårdsförsäljning förkastades för några veckor sedan. Dilemmat i Sverige har varit hur en sådan försäljning skulle anpassas till EU bestämmelser om icke-diskriminering. Villkoret för att Sverige, och Finland, har fått behålla sina alkoholmonopol är att de måste behandla inhemska och utländska producenter lika. Monopolen får alltså inte ge den inhemska alkoholproduktionen fördelar − och det är där skon klämmer. Den utredning som Socialdepartementet presenterade inför regeringens beslut gav ett antal förutsättningar som skulle göra gårdsförsäljning möjlig i ljuset av EU-rätten. Hur skulle gårdsförsäljningen formas för att inte diskriminera utländska alkoholproducenter?
Utredningen föreslog att tillverkare skulle få sälja andra liknande alkoholdrycker utöver den egna produktionen, vilket skulle inkludera utländska märken. Utredningen föreslog också i sin modell att gårdsförsäljningen inte behöver ske på en gård på landsbygden, utan kan också ske i städer. Försäljning endast på gårdar skulle försvåra möjligheterna för utländska producenter – och därmed strida mot EU-rätten.
Regeringen stoppade förslaget om gårdsförsäljningen med motiveringen att Systembolagets monopol skulle hotas och att EU sätter stop för en modell som skulle vara anpassad till Systembolaget. Beslutet lämnade producenter besvikna och många frågade sig hur Finland får ha det som EU förhindrar Sverige från att få.
Varför gårdsförsäljning i Finland?
I Finland har gårdsförsäljning varit tillåten för alkoholdrycker med högst 13 volymprocent sedan intåget i EU 1995. Ur svensk synvinkel är Finland därför ett intressant exempel, eftersom de båda rör sig inom liknande juridiska ramar.
Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling inom EU har granskat Finlands gårdsförsäljning men valt att inte ingripa eftersom försäljningen är så marginell. Den finska gårdsförsäljningen stöds alltså av kommissionen, men har inte prövats rättsligt och frågan är om den skulle hålla i EU-domstol.
Det är knappt trettio gårdar som säljer alkohol i Finland och mängden de säljer är marginell jämfört med den mängd som säljs i mathandeln och monopolet Alko. 2008 utgjorde gårdsförsäljningen 0,15 procent av all alkohol som såldes i Finland (både i restauranger och i monopolet). Gårdsförsäljningen i Finland motiveras som ett stöd för näringslivet på landsbygden och får därför endast ske i närheten av själva produktionsstället.
Krav på att slopa gränsen för styrkan på alkoholdrycker som säljs vid gårdar 1999 fick dåvarande omsorgsminsister Eva Biaudet (Svenska folkpartiet) att medge att den särställning gårdsförsäljningen har jämfört med andra producenter inom alkoholnäringen redan strider mot EU:s bestämmelser om icke-diskriminering och att inga nya rättigheter kommer att ges. De rådande rättigheterna balanserade redan som det var på en skör tråd.
En liknande situation uppstod 2009 då regeringen föreslog att alkoholgränsen skulle höjas till 22 procent, så att fruktlikörer kunde ingå i gårdars sortiment. Förslaget kritiserades av EU och förkastades. Den 9 juni 2010 publicerade Anna Carlstedt (IOGT-NTO) ett utdrag ur ett brev som EU-kommissionen sänt Finland där de beskrev sin ståndpunkt:
Ett sådant undantag för att kringgå det statliga monopolet, enbart för lokalt producerad fruktlikör och inte för liknande produkter från andra medlemsländer, skulle helt klart stå i strid med artikel 34 (…). Kommissionens avdelningar skulle motsätta sig att de anmälda ändringarna av Finlands alkohollag antas.
Norge utanför EU-rätten
Sedan början av 2012 har Norge tillåtit gårdsförsäljning av drycker med en alkoholhalt upp till 4,7 procent, men bara ett fåtal gårdar har hittills utnyttjat möjligheten. I motsats till Sverige, har diskussionen inte förts om gårdsförsäljningen som ett hot mot monopolet, eftersom vanliga matbutiker kan sälja alkoholdrycker med en volymprocent under 4,7. I grund och botten är licensen som gårdar ansöker om liknande som den licens matbutiker kan få.
Liksom gårdsförsäljningen i Finland, är den i Norge också småskalig på grund av att få gårdar producerar drycker svagare än 4,7 procent. Det som har gjort frågan lätt att lösa i Norge är att landet ligger utanför EU-rätten.
