Det framstår närmast som en självklarhet att nya substanser konstant läggs till i listor över narkotikaklassade medel, framförallt med tanke på det stora antalet så kallade nya psykoaktiva substanser (”nätdroger”) som når marknaderna. I Storbritannien kommer under 2014 troligtvis ännu en substans att kriminaliseras, men till skillnad från ”nätdrogerna” är substansen en som i stor utsträckning är ”etnifierad” – nämligen växten Catha edulis, mer känd som kat.
Användningen av kat kan sägas vara ”etnifierad” eller ”kulturaliserad” genom att bruket kopplas till specifika etniska grupper och deras kultur – i Storbritannien framförallt till de som har somalisk eller jemenitisk bakgrund. Växten härstammar troligtvis från antingen Jemen eller Etiopien och bruket av den uppiggande växten har förekommit i dessa områden under tusentals år. Bruket har också varit begränsat till dessa områden eftersom bladen förlorar sin effekt bara några dagar efter skörd. Den globala flygfrakten och internationell migration har dock inneburit att kat har brukats inom ”diaspora-grupper” i Europa sedan åtminstone 1980-talet. Att kat har etnifierats kan vara problematiskt eftersom detta utgår ifrån en relativt simpel förklaringsmodell som går ut på att de som använder kat gör detta exempelvis för att de är ”somalier” och att andra aspekter som social klass och kön ofta bortses ifrån, till exempel i samband med insatser för att stävja bruket.
Kriminaliseringen av kat
De flesta länder i Europa har använt samma metod för att stoppa bruket av kat – kriminalisering. De nordiska länderna var tidigt ute – Finland kriminaliserade kat 1981, Norge och Sverige 1989 och Danmark 1993. Nederländerna klassificerade 2012 kat som en ”soft drug” i likhet med cannabis, men i Storbritannien importeras och används kat i skrivande stund fullt legalt (växtmaterialet klassas i tullen som ”grönsak”). Hur kommer det sig då att Storbritannien har tagit så lång tid på sig att kriminalisera kat, trots önskan om detta från anti-kataktivister i landet och påtryckningar inom EU-organ från bland andra svenska folkpartister?
Detta har troligtvis framförallt att göra med Advisory Council on the Misuse of Drugs (ACMD), som två gånger har fått i uppdrag av den brittiska regeringen att utifrån det vetenskapliga underlaget utreda katbrukets sociala, somatiska och psykiska skadeverkningar. ACMD publicerade två gedigna rapporter (2005 och 2013) som båda kom fram till att skadeverkningarna inte var så betydande att en kriminalisering var berättigad. Det var dock inte denna bedömning som regeringen sökte efter och inrikesminister Theresa May valde trots detta att fortsätta driva igenom en kriminalisering. I dagsläget ser det ut som att kat kommer att klassificeras i kategori C, där ett antal bensodiazepiner och substanser som ketamin och GHB finns listade. Mays argument var framförallt att Storbritannien som enda EU-land med betydande bruk av kat skulle kunna bli en hubb för smuggling till andra länder om man inte kriminaliserade, samt att man ville skydda ”vulnerable members of our communities”.
Exemplet kat visar på svårigheterna för ett enskilt land att utforma nationella strategier gällande narkotikapolitik – kat är inte klassificerat som narkotika i FN-konventionerna och det är därför upp till varje land att fatta beslut om växtens legala status. Därmed stod Storbritannien ”ensamt” och valde att på ganska lösa grunder följa de andra staternas exempel med kriminalisering som lösning på det upplevda problemet.
Kat som islamiseringsagent
Ytterligare en anledning till kriminaliseringen kan vara det upplevda hotet från islamister. Efter våldsdådet i Woolwich i maj 2013, då soldaten Lee Rigby mördades, skrev tabloiden Daily Mail att en av gärningsmännen använde kat och rapporterade att polisen gjort flera besök i lokaler där kat används för att få underrättelseinformation. Kat framstår alltmer som den ”goda fiende” som Nils Christie och Kettil Bruun talade om, med det tillägget att växten i media förknippas med islamistisk extremism. I diskursen om kat i media impliceras kopplingen mellan kat och terroriststämplade organisationer som Al-Shabab, särskilt att katsmugglingen skulle finansiera dessa. Detta har förekommit i medierapporteringen om kat i Storbritannien, Sverige och Danmark. På så sätt uppstår en skrämmande figur – den kat-tuggande islamisten som på grund av sitt hat mot det sekulariserade ”väst” är beredd att tillgripa våld.
Om kriminaliseringen av kat i Storbritannien kan minska denna konstruerade risk – eller om relationen mellan marginaliserade ”etniska grupper” och majoritetssamhället försvåras – återstår att se. Redan nu har den brittiska polisen startat kampanjer för att informera specifika närsamhällen (”the Somali community”) om den kommande kriminaliseringen, vilket tyder på att polisens insatser och spaning kommer att rikta sig till specifika ”etniska grupper”.
Johan Nordgren, doktorand, Institutionen för socialt arbete, Malmö Högskola
Publicerad 11.3.2014
