Konsekvenstänkandet som en moralisk korruption

I sin bok Om friheten försöker John Stuart Mill skapa en filosofi som förebygger oförrätter. Den centrala frågeställningen i Mills projekt är att bestämma i vilken grad samhället kan utöva kontroll över individen. Enligt Mill finns det ett enda fall där det är berättigat att utöva tvång: då individens handlingar kan skada någon annan. Mills maxim brukar traditionellt formuleras i enklare termer: vi bör få handla som vi vill bara våra handlingar inte begränsar andras frihet. Den intressanta frågan här blir hur och när våra handlingar kan skada andra. En rad mångtydiga fråge- ställningar öppnar sig beroende på vad vi betraktar som skada. Om vi tänker på Mills tes utgående från alkoholbruk, kunde en tolkning vara att ingen har rätt att ingripa i en persons drickande även om det skulle leda till att han dricker ihjäl sig. Men det här perspektivet är inte speciellt hållbart: kan jag på allvar påstå att min hälsa (eller min bortgång) bara angår mig? Vissa konsekvenser av alkoholbruk kan vara iögonfallande direkta, medan andra blir långsamt synliga. Tänk till exempel på hur alkoholbruk på olika sätt kan vara skadligt om vi utgår från frågor om familj, arbetsplats, hälsa, trygghet, trafiksäkerhet eller samhällelig produktion.

Att tänka på konsekvenserna är ett grundläggande element i vårt moraliska tänkande: ansvarsfullt beteende innebär att man tar andra i beaktande och tänker på hur våra handlingar kan påverka andra. Men det finns en del risker i att uteslutande fokusera på konsekvenserna. Då konsekvenstänkandet rationaliseras och renodlas finns det en risk för att det förvandlas till en åskådning med ett särskilt sätt att resonera kring moraliska frågor som i själva verket hotar att göra av med hela moralen.

Konsekventialism

Det slags moralfilosofiska tänkande som betonar konsekvenserna på ett renodlat sätt brukar man kalla för konsekventialism. Ett typiskt exempel är den moderna utilitarismen som betonar att moraliska handlingar ska maximera nyttan. Den moderna utilitarismen har sina rötter i Mills tänkande men är mer renodlad och nyttobetonad. Den är en utpräglad kalkylmoral där den rationella grunden för moralen baserar sig på den totala samhälleliga nyttan (som består av den
gemensamma summan av individuella nyttor). Utilitarismen implicerar en beredskap att offra den enskilda individens nytta för den större samhälleliga nyttan, eftersom individen endast är en cell i den större samhällsorganismen. I och med att utilitarismen sätter större värde på det som görs i stor skala, är det utilitaristiska tänkandet särskilt lockande ur ett politiskt perspektiv där man diskuterar svåra och omfattande åtgärder som riktar sig till stora segment av populationen. Vilken som helst politisk åtgärd kommer att missgynna en del av befolkningen. Ett vaccinationsprogram som räddar miljontals liv kommer till exempel också att resultera i en del dödsfall hos personer som kanske aldrig skulle ha insjuknat i det man ville skydda dem mot.

Ett paradexempel

För utilitaristen är vaccinationsprogram ett paradexempel i och med att det är uppenbart att de negativa effekterna är minimala i förhållande till den samhälleliga nyttan. Det moraliska beslutsfattandet känns problemfritt då man med kalkylator i hand kan räkna ut var det maximala värdet ligger: vaccinationer ger färre lik. Eftersom vaccinationsprogrammet är moraliskt berättigat har konsekventialisten sitt på det torra och behöver inte till exempel bemöda sig om att be om förlåtelse av offrens familjer. Konsekventialismen erbjuder en beslutsprocedur där man kan resonera sig fram till den moraliskt rätta handlingen till och med i de mest extrema situationer. Konsekventialister uppfattar det här som den stora dygden i sin handlingsteori. Ironiskt nog kunde man därför säga att konsekventialismen inte egentligen är intresserad av konsekvenserna av våra handlingar: den handlar mera om att applicera en formel som kringgår den moraliska komplexiteten och rättfärdigar våra beslut.

Mycket av vårt vardagliga moraliska tänkande handlar inte i första hand om hur vi bör handla utan snarare om hur vi ska förstå våra egna och andras handlingar. Vaccinationsexemplet blottar hur konsekventialisten resonerar kring moraliska frågor om liv och död. Korruptionen i det konsekventialistiska tänkandet ligger i hur kallt och obekymrat man förhåller sig till offren och till själva frågeställningen. Problemet med ett rationaliserat konsekvenstänkande är att det kan resultera i en form av tunnelseende. Konsekventialismen som jobbar med abstraktioner gör oss blinda för människan som utsätts för åtgärden: den hindrar oss att se vad vi betyder för varandra.

Tom Kettunen, vetenskaplig redaktör för Nordic Studies on Alcohol and Drugs