Subventionerad läkemedelsbehandling – I skottlinjen mellan handel och hälsa

Publicerad 12 mar 2013

Den finska folkhälsopolitiken påverkas kraftigt av internationella avtal och globalisering, men också av nya tankebanor på hemmaplan. Nina Karlsson beskriver hur de nya politiska kraven har påverkat subventioneringen av läkemedel i Finland.

Globaliseringen, den europeiska integrationen och framförallt medlemskap i Europeiska Unionen och det Europeiska frihandelsområdet har fått betydande konsekvenser för de nordiska välfärdssamhällens möjligheter att upprätthålla välfärdsbaserade social- och hälsovårdssystem. I Finland är förändringarna speciellt tydliga när det gäller beslutsfattningen om offentlig subventionering av läkemedelskostnader. Behovet av att å ena sidan anpassa beslutsfattningen enligt det frihandelsfrämjande klimatet i EU men å andra sidan sträva till att upprätthålla ett välfärdsbaserat hälsovårdssystem som garanterar god vård för alla invånare är ett exempel på de radikala konsekvenser som de förändrade omständigheterna fört med sig.

Subventioneringen av läkemedel i Finland var innan EU tiden i stort sett byggd på nationella patentregler som möjliggjorde en generisk produktion av alla läkemedel till ett lågt pris. Finlands inträde i EU och därtill hörande handelsavtal samt avtal om patenträtter satte stopp för dessa nationella bestämmelser. Idag kämpar Finland, som de flesta länder i västvärlden, med behovet att försörja befolkningen med god vård trots begränsade ekonomiska resurser, kraftigt stigande läkemedelspriser och en åldrande population som konsumerar allt större mängder läkemedel.

Balans mellan folkhälsa och handel

Det finns en uppenbar friktion mellan de grundläggande värderingar på vilka den nordiska välfärdsmodellen bygger och de omständigheter under vilka hälsovårdspolitik enligt den nordiska välfärdsmodellen drivs idag. Beslutsfattarnas kamp om att finna en balansgång som både tillfredsställer befolkningens krav på tillgång till läkemedel och de internationella kriterierna för en öppen och fri marknad har gett upphov till ett antal mera eller mindre provisoriska metoder för att kontrollera de skenande läkemedelskostnaderna. De flesta metoder som används idag, särskilt då den offentliga förvaltningen förhandlar om att ta in nya läkemedel i subventioneringssystemet, härstammar till större eller mindre grad ur en gråzon för tillåtna åtgärder. De riskerar både konflikt med internationella handelsbestämmelser och konflikt med värderingar sammanknutna med den nordiska välfärdstanken.

Prioritering och ett fokus i första hand på kostnadseffektivitet snarare än mjuka värderingar, som lika tillgång till läkemedel, är centrala metoder för att kontrollera och eventuellt sänka läkemedelskostnader inom beslutsfattningen idag. De mjuka värderingarna är inte utrotade, men med de åtstramade omständigheterna för beslutsfattningen kan sådana värderingar inte längre styra besluten om hur en begränsad summa pengar skall deponeras så att den genererar fortsatt välfärd. Med andra ord måste beslut om subventionering göras utgående från målgrupper och sjukdomar vars vård är kostnadseffektivast för hela samhället. Det handlar om att investera i personers hälsa eller i vård av de sjukdomar i sådana fall där vårdinversteringar, så att säga, betalar igen sig i form av arbete och deltagande i samhällets vidareutveckling. Enbart livsförhöjande kvaliteter hos läkemedlen kommer på andra plats i prioriteringar inom beslutsfattningen.

Målet med välfärdsstaten?

Kravet på kostnadseffektivitet som en grundläggande del av ett balanserat och fungerande välfärdssamhälle är inte nytt, men det är skäl att uppmärksamma att begreppet kostnadseffektiv är relativt och definieras av varje samhälle och dess uppfattningar om välfärd. De förändrade omständigheterna under vilka nordiska välfärdssamhällen drivs väcker frågor om för vilket ändamål och för vem välfärdssamhällen existerar idag. De avgörande faktorerna i beslutsfattningen om subventionering av läkemedel, dvs. kostnadseffektivitet och tillgång till vård, har stått oförändrade länge. De förändringar som ägt rum tar sig snarast uttryck i var tyngdpunkten mellan dessa två faktorer placeras; hur långt kan vi gå i att lägga tyngden på kostnadseffektivitet på bekostnad av lika tillgång till vård?

Trots att det varit nödvändigt att göra en del eftergifter och kompromisser när det gäller prioritering och målgrupper för subventionering av läkemedel, verkar det fortfarande finnas ett stöd, en tillit och tro på kontinuitet när det gäller lika tillgång till en offentligt finansierad social- och hälsovård. Det går sannolikt inte att finna en enkel lösning som balanserar välfärdssamhällets skenande kostnaderna. Centralt är att upprätthålla ett klimat där offentligt finansierad hälsovård är ett realistiskt mål och att upprätthålla en debatt som ifrågasätter och debatterar grunderna för välfärdspolitisk beslutsfattning i ett allt mera marknadsorienterat klimat.

 

Nina Karlsson, projektledare vid Nordens Välfärdscenter

Detta är ett sammandrag av Nina Karlssons artikel Pharmaceutical policy-making in Finland. Nordic Welfare policy in a market-oriented envirnoment, publicerad i den nordiska antologin A Welfare Policy Patchwork – Negotiating the Public Good in Times of Transition.


 

 

FacebookXLinkedInEmailPrint